Vi i styrelsen för Pappers avdelning 165 fick möjligheten till ett videomöte med Ardalan Shekarabi. Han inledde med en kort sammanfattningsvis om vad han arbetar/arbetade med, vad han tyckte var viktigt, hur arbetet går till och vilka delar som han ansvarar för. Därefter gavs vi utrymme att framföra några frågeställningar. Han svarade efter bästa förmåga på ett kunnigt, lättsamt och ”målande” sätt. Även om några frågor låg utanför hans ansvarsområde.
Ett trevligt och stimulerande videomöte med en minister som värdesätter det fackliga arbetet.
Detta var en del av de frågeställningar vi hade.
Hur ser ni på behandlingen av sjuka som pågår i samhället? Människor utförsäkras eller tvingas ställa sig som arbetssökande fast de är alldeles för sjuk eller skadad för att arbeta. De vill inget annat än att vara frisk och tjäna sitt eget uppehälle, de ansöker inte om sjukpenning eller sjukersättning för att smita undan utan för att deras kropp gett upp. Tyvärr är avslag och utförsäkringar det vanligaste de lokala rehab ärendena.
Pensionsåldern för oss som jobbar inom ”LO:s arbetsmarknad” dvs. Industri, Bygg, Vård och liknande klarar inte av att jobba till 67-68 år när vi i flesta fall gått ut i yrkeslivet vid 20 års ålder. Är det inte rimligt att vi har ett pensionssystem som klarar av att folk efter ca 40 år i arbete får en dräglig pension?
Attackerna på LAS reglerna är något som aldrig kan accepteras, hur kan ni gå med på det?
Arbetskraftsinvandringen, behövs den? Vi befarar att det leder till lönedumpning på arbeten med låga utbildningskrav
Arbetsförmedlingarnas ”nedmontering” är inte alls bra, väldigt många behöver personliga kontakten för att ta sig vidare ut i arbetslivet. Gäller både för de som nyss kommit ut i yrkeslivet och de som kanske jobbat under många år. Enbart söka jobb via dator är inte för alla.
Invandringen/integrationen och de problem som uppstår när det inte fungerar?
